Med en helt objektiv inställning gick vi iväg till dagis i morse. Jag hade bestämt mig för att se på verksamheten med nya ögon - inte döma i förväg. Men efter ett varmt mottagande försvann fröknarna en efter en och vid ett (relativt långt) tillfälle så var det bara två fröknar ute.. på hela gården.. för alla avdelningar.. för alla barn. Åter igen var Ilma och hennes knattekompisar ensamma ute, klättrande i klätterställningen.
Efter ett tag gick jag in personalrummet och pratade med fler oroliga föräldrar varav en kände att hon inte under några omständigheter kommer lämna sin son där medan det bara finns två personal på avdelningen - den dåliga känslan i magen finns alltså inte bara hos mig.
Ilmas dag gick ändå bra och hon åt och sov där. När jag kom tillbaka för att hämta henne gjorde jag den fantastiska upptäckten att barnen sover ensamma inne.
En fröken är nämligen på rast medan barnen sover och den andra är ute på gården med de icke sovande barnen. Jaha? Ska det fungera så här?
Och direkt när dom vaknar så byts det blöja och sedan åker ytterkläderna på och dom skickas ut. Vad hände med en liten mysstund i soffan precis när man vaknat?
Med ett stort orosmoln i magen gick jag hem, ringde Kim, ringde Lisa och ringde mamma och tillsammans fattade vi det mycket demokratiska beslutet att vi ska byta dagis. Behöver vi hjälp med inskolningen så kommer min underbara mamma i värsta fall ta tjänstledigt för att komma ner hit och hjälpa oss med den. Ilmas nya dagis heter Ulriksdals förskola och ligger i vårt område, hon börjar där den 10 oktober.
frida
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar