Dålig känsla i magen

Nej jag är inte sjuk eller så. Idag var Ilmas fjärde dag på dagis och hon klarar sig galant. Igår lämnade jag henne i två timmar så hon fick äta lunch där. Hon åt visserligen inte något men satt snällt med hela tiden. Det är i och för sig inte så konstigt med tanke på att hon sover till 8 och äter frukost 8.30, att hon ska vara hungrig redan 11 är lite överkurs. När de andra barnen skulle sova vid 11.30 hämtade jag henne.

Idag kom vi dit vid nio "som vanligt" men idag fick jag ingen bra känsla i magen. Ilma stack iväg och lekte i en klätterställning som finns på gården. Där var hon tillsammans med ett eller ett par barn från hennes avdelning och ytterligare några andra barn från andra avdelningar. Det fanns en fröken närvarande (från någon annan avdelning) och hon satt vid sida av ställningen och pratade med "sina" barn. Jag stod en bit bort och konstaterade efter 10-15 minuter att ingen.. INGEN av Ilmas fröknar varit där på hela tiden och tittat till henne. Det kanske låter lite löjligt men hon är faktiskt bara 1½ år och jag anser att hon är alldeles för liten för att leka själv ute. Under den här tiden gjorde hon dessutom illa sig och det tog alldeles för lång tid innan den fröken som var närvarande visade minsta intresse för henne.

Jag pratade med flera föräldrar som upplevde samma sak - var är fröknarna? Deras arbetslagsledare var ute på gården så jag passa på att fråga henne hur det är tänkt att det ska fungera när barnen är ute. Hon undrade givetvis varför jag frågade så jag talade om att våra barn lekt utan närvarande fröken en längre tid. Hon gick genast och tog upp det med berörd personal, men frågan är väl om det räcker med en tillsägning!?

Vi pratar om personal som jobbat där sedan huset byggdes och har det alltid varit hela havet stormar när barnen är ute så tror jag knappast att mitt lilla påpekande kommer göra någon skillnad. Dessutom är det bara två fröknar som är ordinarie personal, den tredje tjänsten är vakant så där cirkulerar någon slags resurs för tillfället. Även detta skapar en osäkerhet hos mig som förälder eftersom jag inte ens vet, dag för dag, vem den tredje personen är.

Efter ett tag gick jag in i personalrummet och bestämde mig för att stanna där, dvs inte gå hem. Medan jag satt där pratade jag med ytterligare en förälder som hade upplevt samma sak igår. Hennes son, 1½ år, hade knatat runt på gården en längre tid utan att någon ens pratat eller lekt med honom. Visst, han var inte ledsen eller så, men det är fortfarande inskolningsveckor så NÅGON borde väl ha brytt sig?

Vid lunch kom en av fröknarna och sa att dom tyckte att det gick så bra med Ilma att dom ville försöka få henne att sova där idag. Fullt medveten om att det aldrig skulle gå (Ilma sover middag vid 13.30, inte 11.30) gick jag därifrån. Jag gick därifrån med en riktigt dålig känsla i magen och jag är högst tveksam till att jag vill att hon ska gå där.