Vändningsförsök

I torsdags när vi var hos barnmorskan upptäcktes att bebisen inte låg med huvudet ner och vi bokades in för ett vändningsförsök på Danderyds sjukhus. Vi kom dit i morse strax innan kl 8, väl förberedda på vad som skulle kunna hända under dagen och att det kunde ta väldigt lång tid. CTG kollades men bebisen verkade mest sova och sammandragningarna, som jag annars har dygnet runt, lös med sin frånvaro. Kurvan såg hur som helst bra ut och jag fick byta om till sjukhuskläder. Min älskade man stöttade mig fint genom att säga: mmm sexy (behöver jag tillägga att det var ironi..).

Tack bebis för din fina morsdagspresent, se nu till att stanna kvar med huvudet neråt..

Nål sattes i armen, blodtryck mättes 105/65 - fantastiskt högt som vanligt, och så var det bara att invänta läkaren. Efter en halvlång väntan dök hon upp med två följeslagare som skulle läras upp, ultraljudsmaskinen slogs igång och den iskalla gelen kladdades på. Och plopp. Där var huvudet. Precis där det skulle vara. Läkarna tackade för sig, önskade oss lycka till och gick igen. Så så dramatiskt blev det. Nu fortsätter den oändliga historien, för även om vi vet att bebisen kommer ut förr eller senare så är det just så väntan känns - oändlig.

frida