och grep våra hjärtan med kraft.
Med ens fick allting mera mening,
långt mer än det någonsin haft.
Du ler så du strålar, din själ lyser klar,
du fångar all ömhet omkring.
Små fötter och fingar, din hud och din doft
så underbart skapat allting.
Idag vill vi visa för vänner och släkt
den gåva vi fått att bevara;
ett barn att få älska och skydda från ont,
en lycka för stor att förklara.
Ditt liv ska vi följa och finnas för dig
och dela din glädje och sorg.
När skuggorna hotar ditt solsken,
så är vi din tryggade borg.
2 kommentarer:
Vad fint, Frida!! Jag gissar att inte ett öga var torrt när du läst dikten...
Mammas lilleskutt-tårar kom redan vid första psalmen..
Dikten är egentligen en sång men jag vågade inte sjunga den. Men det blev fint ändå =)
Skicka en kommentar