Den här veckan har något konstigt hänt mig. Jag vet inte hur det är möjlig för jag har verkligen gjort allt för att motverka det. Men det är väl så i livet att vissa saker kan man helt enkelt inte undvika hur mycket man än försöker. Jag har längtat efter att få springa. Ja, du läste rätt - springa. Ut i spåret, svettas, flåsa, skumpa, få ont, bryta ihop, komma igen. Eventuellt kan det ha något att göra med att jag ska springa tjejmilen nästa år. Ja det är ett helt år kvar men det är nog precis så lång tid jag behöver träna för att ta mig runt 1 mil. Eventuellt får jag hyra in min motionoholic till syster som personlig coach. För två år sedan hade hon samma förmåga att springa som jag har idag men nu för tiden springer hon 1 mil som uppvärmning innan hon springer en mara....typ.
Så i sann träningsanda, med Ilma i barnvagnen, begav jag mig ut på promenad med de andra mammorna idag. Solen sken och temperaturen var alldeles lagom. Perfekt att bränna lite kalorier....tills vi kom till Gröna Stugan och vips så hade jag en varm choklad (med grädde!) i min hand. Min ursäkt? Öhhh.. det är fredag =)
Tur att Kim, aka Kocken, kommer hem i morgon så det blir någon ordning på det här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar