Fint väder, ledig mamma, glad bebis - detta kunde ha varit en toppendag. Med glatt humör gav vi oss ner på stan för att köpa vantar och skor till Ilma. Hennes glada humör valde dock att relativt snabbt överge oss. Gråt gråt gråt och åter igen lite gråt. Jag tror det hela började när vi såg Maud Olofsson nere på Nian så jag antar att Ilma inte är någon centerpartist.
Känner verkligen inte igen henne. Enda gången hon blev glad var när en halvlortig äldre herre stannade och pratade med oss om skinntofflor och sterilisering. Tillslut gav vi upp och gick hem =( Borta bra men hemma bäst är tydligen det som gäller för henne för när vi kom innanför dörren så blev allt bra igen. Jaha?
1 kommentar:
Det kanske är tänder på gång i alla fall? Eller så har hon bara kommit in i en mindre nöjd period, det kan svänga snabbt ibland! Eller så saknar hon bara den trevliga tanten som hon fick äta lunch med igår :)
Skicka en kommentar