Den här dagen började såå bra. Soligt och varmt, frukost på balkongen medan Ilma roade sig med att titta på alla som gick förbi nere på gården. Sedan tog jag tag i en syssla som jag hävdade att jag gjorde igår, nämligen omplantering av olivträden. Sen ringde jag till systeryster och pratade med henne och DÅ... surr...surrsurr... EN GETING INNE! Jag slår och slår och slår men getingj*veln dör inte. Och nu tänker alla "man ska inte vifta och springa därifrån, det är bara att sitta stilla". Jo tjena. Säger ni så till någon som är hundrädd också om en blodtörstig best närmar sig!?
Getingen ramlade tillslut ner på golvet och när jag gick runt bordet för att försöka få upp den på ett papper för att kunna slänga den så fick den liv igen! It's alive! Panik. Och vart tror ni den flyger och sätter sig? Jo på Ilma. PANIIIIIIK. Jag slog helt hysteriskt mot både geting och barn och skrek "rör inte mitt barn!". Getingen dog och Ilma började gråta. Denna traumatiska upplevelse skakade om oss både så vi blev tvugna att sätta oss i soffan och chilla en stund.
pjuh!
frida
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar