Bär ditt barn som den sista droppen vatten Björn Ranelid


torsdag 5 augusti 2010

Blandad förtjusning

Det är ord som skulle kunna sammanfatta dagens upplevelse på Fotografiska museet. En del av bilderna var givetvis otroligt fascinerande - Lennart Nilssons "Ett barn blir till"-bilder är sedan tidigare en stor favorit.

Annie Leibovitzs bilder var.. ja.. både bra och ganska värdelösa. Hennes bilder av (för mig) kända personer gillade jag skarpt - snygga och stilrena, bilder man kunde "förstå". Sedan fanns det också bilder som kändes tagna ur vilket familjealbum som helst, dessa var för mig helt ointressanta. Det kanske bara är jag som inte är tillräckligt konstnärlig för att förstå dem!?

En annan fotografs bilder kändes som om de var tagna av vilken amatörfotograf som helst, vilken lördagkväll som helst, i vilken stad som helst. Konstiga vinklar, konstiga människor och i mina ögon helt "okonstnärliga". Kallas man fotograf får man tydligen ställa ut vad som helst.

Den sista fotografen är han som stod för den läskiga biten. Hans bilder innehöll människor med en eller flera saknade kroppsdelar. Män som var kvinnor, eller var det kvinnor som var män? I vissa bilder hade han till och med använt sig av lik. Otroligt obehagligt!

Inga kommentarer: